Varför öppna gränssnitt mellan systemdelarna?

I believe in censorship. After all, I made a fortune out of it. (Mae West, american actress, 1893-1980)

Idén med öppna gränsytor ("open interfaces" på engelska) kommer ursprungligen från informationsteknologin. Här arbetar man hårt sedan flera år på öppna distribuerade datasystem. För kommunikationen inom och mellan sådana system är begreppet Open Systems Interconnection (OSI) väl känt. Detta är en ramstandard, som tagits fram av Internationella StandardiseringsOrganisationen (ISO), för att underlätta kommunikationen mellan systemen. Informationen, som flyter genom gränsytan, blir genom standardiseringen begriplig för datasystemen på båda sidor om ytan.		Öppna gränsytor existerar enligt OSI-modellen mellan 7 nivåer i kommunikationssystemen. Industristandarder för öppna gränsytor har också etablerats mellan maskinvaror i datasystem, såsom datorer, aktiva kort, kortläsare, skärmar, sekundärminnen, tangentbord, skrivare, och lokala datanät. Liknande öppna gränsytor har även definierats mellan programvaror, såsom operativsystem, databashanterare, tillämpningsprogram och kommunikationsprogram.

E n av författarna till dessa Web-sidor, Teknologie Doktor Sten Staxler, har varit projektledare i två IT-projekt, som utvecklat öppna distribuerade datasystem. Han har tidigare licentierat och doktorerat i informationsteknologi vid Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH). Den ganska självklara utvidgningen av begreppet öppna gränsytor till nya farkostsystem har växt fram, i samband med undervisning på Farkostlinjen, som genomförts vid Tekniska Högskolan sedan 1960-talets början. Om samma tänkande, med dokumenterade och öppna standarder för mekaniska, elektriska och elektroniska gränsytor, tillämpas mellan delar i trafiksystem, kan man bygga samman trafiksystemen av självständiga block. Då uppnår man en rad mycket betydelsefulla fördelar. Dessa fördelar är listade nedan.	Upprätthållandet av öppna gränsytor torde kräva medverkan av köparna, genom stegvis förbättrad, internationell standardisering. Det är ofta en ryggmärgsreaktion hos industrin att gömma gränsytorna, i rädsla för konkurrens. Denna rädsla skymmer insikten om de stora vinsterna i den snabbare marknadsutvecklingen, som uppnås genom öppna gränsytor. Genom att utveckla gränsytestandardiseringen till andra tekniska system (t ex hus), kan fördelarna enligt listan med en systematisk blockuppbyggnad, från de minsta beståndsdelarna till helheten, också komma andra grupper av människor (t ex husproducenter och boende) till del.

Fördelar med öppna gränsytor mellan systemdelar

Många industrier kan lättare samverka, från små underleverantörer till stora systemleverantörer. Utrustningar från olika leverantörer kan med bibehållen säkerhet kopplas ihop till omfattande och komplexa system (jfr t ex det internationella telefonnätet med sina intelligenta telefonväxlar). Priserna kan sänkas genom etablerad konkurrens mellan många leverantörer (man kan här jämföra med kostnadsutvecklingen för maskinvaror och programvaror till persondatorer). Den tekniska och ekonomiska utvecklingen kan följas, genom utbyte av en godtycklig utrustning mellan två gränsytor i ett system mot en bättre. Systemen kan testas på ett väldokumenterat sätt, genom att flödena av information och strömmar/spänningar genom gränsytorna på ömse sidor om alla delsystem är kända. Köparens säkerhet ökar, eftersom andra leverantörer kan träda istället, om en leverantör t ex skulle gå i konkurs eller lägga ner tillverkningen. Produktionen förbilligas, genom att industrirobotar kan användas för att montera komponenter med ett standardiserat yttre. Olika ägare (t ex kommuner, trafikbolag och större arbetsgivare) kan bygga upp olika delar av trafiksystemet, eftersom trafiken ändå kan flyta mellan delarna, genom användningen av gemensamma, standardiserade gränsytor. Kvaliteten ökar efter hand, dels på grund av konkurrensen, dels på grund av möjligheten att testa komponenterna hos provanstalter och certifiera komponenterna hos trafikmyndigheter. Serielängderna ökar, genom att samma komponenter i olika kombinationer kan användas för att lösa många olika trafikuppgifter i många tätorter. Marknaderna växer snabbt, om standardiseringsarbetet på gränsytorna bedrivs parallellt t ex inom landet, i EU och internationellt, och standarderna accepteras i allt fler länder. Lagerhållningen underlättas, genom att alla komponenter, som följer den dokumenterade gränsytestandarden, duger som ersättningskomponenter. Underhållet förenklas och förbilligas, genom att industrirobotar kan användas för utbytena av standardiserade komponenter. Möjligheten att återanvända komponenter ökar, vilket kraftigt minskar kostnaderna. Livslängden hos systemen sträcks ut, genom möjligheterna att byta komponenter, när den tekniska utvecklingen gör detta önskvärt, eller en del blivit utsliten. Återvinningen underlättas i ett kretsloppssamhälle, genom att samma typ av industrirobotar, som används vid tillverkning och underhåll, kan montera ner systemen i sina beståndsdelar, där materialen t ex kan smältas om.