Snabbspårvägar används ibland för radiell trafik från centrum till folkrika förorter (t ex mellan Göteborgs centrum och Angered). Ganska stora trafikflöden krävs, för att snabbspårvägar i radiella linjer ska gå att ekonomiskt motivera.
Tvärs de radiella linjerna in till de större tätorterna, med t ex fjärrtåg, pendeltåg, tunnelbanor, spårvagnar och bussar, vill man ibland också använda snabbspårvägar.
De bildar då cirklar runt centrum (t ex med Snabbspårvägen ("Tvärbanan") i Stockholm).
Tvärbanan i Stockholm. |
Då kan man bygga knutpunkter för omstigning mellan radiell trafik och tvärtrafik. Mycket p g a väntetiderna mellan de tidtabellbundna fordonen, byggs ibland affärscentra i knutpunkterna. Luttrade pendlare vet att väntetiderna ofta är så långa att det lönar sig att planera inköp av varor medan man väntar.

Det brukar vara ännu svårare att få tillräckliga resenärsflöden i tvärtrafik, för att ekonomiskt motivera snabbspårvägar. Samtidigt visar statistiken, att spårvägar överallt (också i Stockholm och Göteborg) tappar marknadsandelar till vägtrafiken. Också i absoluta tal minskar antalet resenärer.
Undantag kan vara en kort tid efter det att man introducerat modernare spårvagnar, med låggolv, mindre stötiga boogies, och tystare gång.
Spårvagnar är emellertid en 100-årig teknik med liten utvecklingspotential. |